Klockan är sju. Och jag har redan varit hemma i ca 20 minuter. Gud-va-skönt! Gruppen sålde mål så vi fick gå hem redan vid sex-tiden. Så jag gick min lilla promenad hemmåt, i solsken och värme. Det var helt fantastiskt skönt, både med sol med också när man vet att man kommer hem när jag egentligen inte har slutat än.
Åh, jag har så dåligt samvete. När jag hade slutat tog jag upp mobilen ur väskan och såg att jag hade massa missade samtal från både Ika och en av Nicklas kompisar. Och meddelande där det stod "Ring upp Nicklas snabbt, det är viktigt!!!". Ringde upp och fick höra Nicklas ropa; Disse har rymt!
I samma ögonblick hör jag Disse jama och Nicklas säger att han hittat honom... i trapprummet. Jag hade i all hast i morses inte märkt att Disse sprungit ut och upp för trappuppgången. Och jag hade låst och gått i tron om att han låg och sov. Så den lille stackaren har suttit i trapprummet hela långa dagen fram tills det att Nicklas kom hem. Gud, jag känner mig så fruktansvärd! Men han mår bra, jag och Nicklas har klappat honom, och nu sitter han i harmo ni och gäspar och kollar ut genom fönstret. Lilla plutt.
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar