Har inte börjat känna någonting fören nu senare på kvällskvisten. Tog svin-sputelisprutan innan och armen börjar bli helt väck. Först skulle ju Nicklas med mig, men tiden blev så mycket innan vi åkte att han fick skynda sig till sin pappa för att börja mecka med bilen. (massa tjafft som jag inte begriper). Så jag ringe pappa, som gick med på att komma och stötta sin lilla livrädda dotter. Problemet var bara att kön var kort och när jag satte mig och väntade var pappa på gång från stan. Så jag höll på att skita ner mig när de ropade upp mitt nummer och pappa inte syntes till. Jag kände mig som en vilsen barnunge när jag gick in i rummet och sa "men, min pappa har inte hunnit komma... jag är nervös, bara så du vet..." Ynkligt, jag vet. Tur att man fick en så snäll tantis som log stort och sa att det inte gjorde något. Över på en sekund, utan att göra ont. Förutom nu då, några timmar senare. Jag slapp inte undan, siiit.
Nu ska jag kolla på tv lite innan jag somnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar