Jag vet att klockan är mycket. Men det är ingenting jag kan göra någonting åt. Eller, det bästa är ju att jag får skriva av mig en aning. Tömma huvudet för att ens försöka kunna sova.
Än så länge har 2011 verkligen inte varit ett höjdar år på nästan några plan alls... Och vem vet, de kanske blir rena rama skitåret. Men jag har kommit fram till en sak. Jag ska förbättras iår iallafall. Åh herre gud, nu låter de som jag ska vara djup och förnuftig "jag ska träna och äta hälsosamt och inte blablablablabla" men de är fan inte det de handlar om. För det första. Så har jag faktiskt tagit tag i min träning. Inte för att gå ner i vikt eller liknande. Utan för att jag känner mig konstant trött och orklös. Sedan början på december har jag tränat nästan två gånger i veckan och jag känner mig faktiskt bättre, även om jag på andra plan verkligen ligger lågt. Framför allt känns det i ryggen, jag märker själv att jag sträcker på mig mer. Och det känns bra...
Jag ska ta ett pass med syster-yster på fredag och ser faktiskt fram emot att få svettas lite. För jag vet att jag blir piggare och mitt humör blir bättre för varje gång jag tränar. Igen, trots omständigheterna.
Sen är det ju jobbet. Jag funderar hit och dit vad jag ska ta mig till. Och jag biter ihop tillsvidare. Och de tillfällen jag har/får ska jag försöka ta för att hitta något som passar mig bättre.
Idag och igår har jag fått jobba som receptionist på Manpowers kontor i Borås. I början hade jag inte en aning om vad jag skulle göra. Idag var jag i full gång hela tiden och städade ur hela kontoret utan att någon bett mig. Jag fick höra att jag var jätteduktig och att det aldrig varit så rent och snyggt och i ordning på flera år! Jag tog faktikst åt mig, och det kändes bra.
Härom dagen tröttnade jag, jag kollade igenom mina byrålådor efter någonting att ta på mig och blev nästan till mig. Timmen senare med Ika i andra änden av luren tömde jag alla lådor och skåp och la undan allt jag inte använde. In med nytt och ut med allt gammalt. Slängde ingenting, men kände bara att jag behövde bli av med det för en tid framöver. Kan ju säga såhär, utav alla mina blommor och snutteplutt klänningar som jag haft i överflöd låg ett ynka plagg kvar som var flermönstrat av blommor. Det kändes riktigt, riktigt skönt! Och i en utav lådorna slank ett par nya jeans ner. Yesbox. Jag köpte mig faktiskt ett par jeans förra veckan. Och har redan använt dem! Har nog inte haft jeans på mig på säkert ett år. Bara det, fast det är i jävla klädväg, känns som en stor förändring.
Inlägget blir ju bara längre och längre, men mitt huvud töms och det gör det lättare att sova. Sen vet jag att jag ändå kommer bara sova någon timme och vakna och allt om och om igen. Så om jag skriver av mig i en halvtimme och sedan somnar på en gång fast sent är nog bättre än att vakna gång på gång. Ärs...
Jag hade några små nyårslöften, och det var bland annat att lära mig laga mat. Det ska jag faktiskt ta tag i. Jag tror jag kan egentligen, eller jag vet att jag kan laga viss mat. De är nog bara att jag inbillar mig att jag inte kan. Det tankesättet ska jag ta bort nu. Precis som mitt humör ska ändras. Innan har jag varit sån att jag håller något som irriterar mig inne tills det exploderar när sak på sak som legat och gnagt sig inombords bubblar över. Oftast går det ut över någon som faktiskt inte förtjänar det.Jag vet inte varför jag är så att jag spar allt tills det bubblar över, för jag blir irriterad på mig själv att jag reagerar så. Istället ska jag ta tag i det på en gång. Om det är jobbet, eller om jag är ledsen för någonting, arg på någonting, säga det på en gång så att det inte slutar med att jag stormar iväg som ett jäkla yrväder och de som stod runt omkring mig inte förstår någonting. Inte låta gubben som skällde ut mig på jobbet blandas med att jag är jätteledsen blandas med att jag inte kan sova, stressad för en tredje sak och till sist rasa ihop för något så löjligt som att jag inte hittar en tröja. Beter mig ju som en unge som inte får som jag vill. Fan, de blir ju verkligen "hej bloggen, det här gör mig till en bättre människa blablablablabla". Men det är inte därför jag skriver detta...
Nu har jag fått skriva av mig en aning. Även om det kanske blev ett super ointressant inlägg. Men det är såhär det ligger till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar